Varför tycker du så?

Almedalen är över. Enligt en kvinna i vimlet var den över redan efter Moderaternas tal i onsdags. 

För mig tog den slut då ingen av oss tre i tältet vaknade av väckarklockan i lördags utan istället slumrade på till 10. Väldigt skönt, måste jag säga. Sen tog hela PUSH-delegationen ledigt och cyklade till Tofta strand för att bada. Fantastiskt välkommet.

Efter en summerande middag tillsammans i fredags kväll gick vi laget runt och nämnde det event som lämnat störst intryck på oss. Vi sa alla olika, eftersom vi har olika intressen och täckt olika ämnen; till exempel har Johanna lyssnat på mycket om energi och Håkan har letat efter utbildningsrelaterade grejer. Jag har gått på mycket om politik och finans. Tänk, de ämnena hade jag aldrig gissat om mig själv att jag skulle vara intresserad av! Allt kan hända i Almedalen...

Ett event som betytt särskilt mycket för mig var ett i fredags om civilkurage. Titeln löd "Hur får vi fram fler som vågar säga och stå för vad de tycker?". Arrangörerna hade bara förväntat sig så där tio personer och hade därför inte arrangerat stolar eller fixat mikrofoner. Det var över hundra personer i lokalen. 
   VD'n för Byggmax, en enhetschef på Vinnova, samt en gotländsk krutgubbe berättade om vad civilkurage betyder för dem och publiken svarade med sina perspektiv. En lärarinna fick samtalet att gå in på hur vi får skolan att lära ut civilkurage till barn. Ett senare ämne handlade om hur viktigt det är att kommunicera sitt företags värderingar till personalen och åtgärda problem. Som katten runt het gröt, tänkte jag. 
   "Lättaste och mest effektiva sättet att lära ut civilkurage tror jag är att utöva den själv. Då ger man andra mod att göra detsamma, samtidigt som barn ser vad man gör och lär sig av det. De lyssnar ju inte på vad man säger utan ser vad man gör. Så gör det.", sa jag. 

Det var ett väldigt intressant event och det skapade många tankar. Vågar jag själv stå upp för vad jag tycker? Ja, jo, oftast.. Kanske inte så mycket i kärlek, men när det kommer till orättvisor, då sjutton! Och logistik. Och man behöver ju inte heller alltid säga vad man tycker. Men vad det bottnar i tror jag är att vi svenskar har stor förbättringspotential när det kommer till att visa kärlek till och respekt för sin medmänniska, oavsett om vi tycker likadant eller inte. Om någon säger att de röstar på Sverigedemokraterna bör vi inte brusa upp och säga "Vad i helvete då för?!", eftersom det skapar en konfliktsituation där man går in i försvarsställning respektive anfallsposition, utan istället fråga "Varför det?". Och få veta hur personen resonerar. Inte avfärda dem med "Du är ju dum i huvet..." utan försöka förstå. Verkligen lyssna och verkligen försöka förstå. För om Sverigedemokrat-röstaren gör likadant kan vi lättare förstå varandra och därmed riva fördomsmurar och jaga bort rädslor.

Det är vad Initiativ Samutveckling försöker göra: främja goda samtal i samhället, främst om politik, där vi verkligen lyssnar på varandra, följer argumentationer och för en aktiv, konstruktiv process för att komma så nära varandra och våra sanningar som möjligt. Det är verkligen något vi behöver i dagens Sverige. Särskilt nu när Almedalen är över och vi inte bara kan springa på Gustav Fridolin, Sasja Beslik och Johan Rockström i vimlet, grabba tag i dem och stappla fram våra åsikter, tankar och frågor för en minuts personlig kontakt och förståelse.

Så till Almedalen 2014 vill jag arbeta på att verkligen känna efter vad jag tycker, säga det och stå för det. Och samtidigt tydligare respektera andra för deras åsikter. Och mycket, mycket oftare ställa frågan "Varför tycker du så?" med äkta intresse  och öppet hjärta.