Bristningsgränsen

Jag kom från ett event där en VD för ett stort svenskt företag säger "att köra bil på biodiesel är så utsläppsneutralt att det kan liknas vid att cykla!", till ett event där Swedbank, SEB, Nordea och Första AP-fonden står och säger att deras kunder inte efterfrågar hållbara investeringar så därför gör de inga. 

Så när det blev min tur att ställa en fråga kände jag hur jag började darra på rösten. Så här sa jag: 

"När jag föddes 1983 tyckte min farmor och farfar att det var klokt att investera pengar i några fonder i SEB åt mig. De pengarna skulle stå och ticka under min uppväxt för att sen ge mig en lättare start i vuxenlivet om jag skulle plugga på universitet eller kanske köpa en lägenhet. 

Nu, 30 år senare, har jag en liten brorsdotter på två år. Hon är det finaste jag vet. 
Men jag känner inte att jag kan göra samma sak för henne som min farmor och farfar gjorde för mig. För jag tycker inte att ni tar ert ansvar för min brorsdotters framtid. Eller för hennes barns framtid. Eller alla andra barn. 

Ni som jobbar på banker och sånt, ni ÄR inte bankerna. Ni är människor. Snälla... ta ert ansvar..." 

Och där brast det. Jag började gråta. 

Enligt Sasja Beslik, chef för ansvarsfulla investeringar på Nordea, investeras 99% av alla sparpengar, pensionspengar och liknande i vapenhandel, diktaturer, oljeutvinning och en massa andra ohållbara och oetiska affärer. Och det är så många miljarder och biljoner det rör sig om att det inte ens svindlar. Det blir svart.

Stina Billinger är hållbarhetschef på SPP och är förbannad på alla människor som inte aktivt väljer var de placerar sina pensionspengar: "Ni som sparar till pension är så fruktansvärt ointresserade, vilket är ett problem. Jag väntar på en stor fet folkrörelse som kräver att deras pengar placeras hållbart!" (Supermiljöbloggen, 2 juli)

Men i väntan på att svensson prioriterar att läsa in sig på precis alla samhällsproblem för att kunna göra aktiva informerade beslut, så vore det ju förträffligt om staten kan ta det ansvar det absolut kan förväntas att ta, nämligen att sätta lagar och utforma styrmedel som i sin tur underlättar för företag och banker att ta konstruktiva steg framåt och tänka långsiktigt. 

Ni kan börja nu.

Företagen tar över

Dagens tema är företagens roll på festen.

Morgonen började i ett fullt tält, nu när alla PUSH-medlemmar har anlänt till ön. Tydlig skillnad i temperatur under natten: det är varmare = mysigare att vara fler än att vara ensam.

I Drottens kyrkoruin, en av tolv kyrkoruiner innanför ringmuren, började Vision Takeoff dagen med seminariet "Hur kan värderingsdrivna företag göra världen bättre?". Bland annat snabbmatskedjan Max var inbjudna som goda exempel. De är ett familjeägt företag som drivs just av värderingar kring ett socialt hållbart samhälle där alla inkluderas och ses för sin personliga potential. Rörande inlägg och hjärtevärmande exempel av Pär Larshans, hållbarhetschef, som gjorde att jag efteråt gav honom en stor kram. Mycket fin människa, såna behöver vi fler av. 

Dock säljer ju ändå Max hamburgare. På nötkött. Svenskt eller inte, det gasar upp atmosfären 10-20 ggr så mycket som linser och bönor. Och snabbmatskulturen ökar fetma och antalet hjärt- och kärlsjukdomar. Att de har hög affärsmoral och sätter värde i att inkludera många i utanförskap och minska sjukfrånvaron så mycket de bara kan är fantastiskt, men de kan inte fly från sin klimatpåverkan även om de redovisar hur många kilo koldioxidekvivalenter deras olika alternativ orsakar. Visst, kunden. Kunden kan välja att äta hos Max istället för McDonalds, köpa deras goda vegburgare istället för nötköttsburgaren. Eller inte äta snabbmat alls utan laga sin egen mat på ekologiska, närproducerade, vegetariska råvaror.

Men det pratades det inte om. 

Det har varit fantastiskt härligt att dessa två första riktiga Almedalsdagar har haft ett positivt fokus. Fokus på alternativ, bra vägar att gå, sätt att komma runt hinder och upprepning av mantrat att det lönar sig att ställa om. 

Och det är lätt att glömma att det finns en vardag utanför ringmuren, utanför Gotland. Där samhället fortfarande ser ut som det gör, där trögheten är lika seg som vanligt, "där vi rusar fortfarande i fel riktning" som Johan Rockström precis sa i andra änden på båten jag sitter i just nu. Blue Charm i Visbys inre hamn har packats med folk och jag som kom 10 minuter sent till seminariet har fått nöja mig med en golvplats allra längst bak. Hagainitiativet sätter här VD'ar mot politiker och försöker pusha politikerna att hänga med på företagens hållbarhetsplaner. Företagen inkluderar visserligen McDonalds, Löfbergs Lila, m.fl., men den ihopträngda publiken visar att det i alla fall finns intresse för frågorna! Det är många som är intresserade, många i Sverige som bryr sig. Många som undrar, funderar och oroar sig, och de är både företagare, allmänsvensson, konsumenter, ungdomar, pensionärer, anställda, arbetslösa och till och med politiker...